Direktlänk till inlägg 21 juli 2014
Vill åka tillbaka i tiden. Sådär ett halvt år bak.
Kommer du ihåg när du verkligen kämpade för att få min uppmärksamhet?
När du sa att du gillade mig första gången? När du skrev söta saker i hopp om att jag skulle känna likadant?
Kommer du ihåg när vi skulle träffas? Jag var så nervös. Du var så fin och jag kunde inte tro att du ville träffa mig. Kramar. Så många kramar. Ändå inte tillräckligt.
Kommer du ihåg när jag sa förlåt för att jag inte vågade kyssa dig? Jag hade fortfarande dåliga minnen från min senaste kyss. Du sa att det var okej och sen pussade du mig i pannan istället. Vi var ute, det var mitt i natten och allt var mörkt förutom juldekorationerna. Jag var fascinerade över hur vacker den stora julgranen var när det var så öde runt om oss och du gjorde mig gladare än vad jag hade varit på länge.
Kommer du ihåg när vi kysstes första gången? Man kan säga att jag inledde det, jag tog initiativet utan att riktigt tänka på det. Och jag är glad att jag gjorde så. Det är fortfarande ett fint minne hos mig.
Kommer du ihåg när vi sov tillsammans? Du somnade snabbt medans jag sov knappt. Jag var upptagen med att förundras över hur otroligt underbar du var. Ingen hade behandlat mig så innan.
Kommer du ihåg när jag bröt ihop mitt i natten när vi satt i köket tillsammans? Egentligen var det du som mådde dåligt. Du drack så mycket kaffe och sa inget alls till mig. Jag blev orolig, ville inte att du skulle vara så nere. Försökte få kontakt med dig och jag pratade en massa. Inget funkade och till slut bröt jag ihop. Inte bara för din skull, för mig själv också. Allt blev för tungt att bära. Kunde inte hantera dina problem och mina samtidigt. Du kramade mig och sa lugnande saker. Gav mig ett glas med vatten och tvingade mig till att sova. Jag grät ännu mer och du fortsatte hålla om mig, sen somnade jag.
Kommer du ihåg alla de gånger vi bråkat och jag ignorerat dig. Jag är envis men du är kanske envisare. När vi började prata sa du att du var rädd att förlora mig och jag sa att än var jag kvar. Jag planerade inte försvinna på ett bra tag. Trots alla jävla bråk. För jag älskade dig för mycket.
Jag föll så hårt för dig där i december men fick aldrig kalla dig för min. Jag accepterade det då och tänkte att jag mycket väl kunde vänta på dig. Jag trodde jag kunde vänta hur länge som helst men jag hade fel. Ju mer tiden gick desto jobbigare blev det. Och nu kan jag förlora dig. Kommer antagligen göra det och det gör ännu mer ont att tänka på.
You taught me what it's like to want someone so much it hurts.
You taught me what it's like to love someone so much it hurts .
You taught me what it's like to miss someone so much it hurts.
Man tror att det ska vara som i en film. Skita totalt i personlig hygien. Göra en koja av filtar, täcken och kuddar och sen leva där inne. Titta på filmer. Helst sorgliga så man får gråta. Äta glass direkt från förpackningen. Dricka mängder av favo...
Jag är ett känslomässigt vrak. Är hela tiden nära till att gråta. Idag ska vi till mina syskons farmor och farfars hus och jag måste hålla god min hela dagen. Imorgon ska jag träffa min bästa kompis och antagligen gråta som fan. Jag orkar inte vara s...
Det gör så ont i mig. Har bölat hela kvällen nu. Orkar inte gå igenom detta igen. Jag vill ju bara känna att jag betyder något för någon. Men jag hade fel återigen. Kan inte sluta gråta, vad ska man göra åt det? ...
Vet ni vad som är sorgligt? När föräldrar försöker köpa din kärlek. Just nu lockar pappa (biologiska) med resa till Stockholm och "Tänkte försöka hinna grönan också.". Han vet att jag älskar Gröna Lund. Har så awesome minnen därifrån med min nästan s...
Klassfest. Jo men det låter väl kul? Mina föräldrar kommer antagligen inte låta mig gå, men jag vet inte om jag ens vill. Har inget emot mina gamla klasskompisar, visst hade det varit trevligt om de snackade med en men det är nog för mycket begärt. J...